Idag och igår har jag spelat romantiskt pianostycke på kulturhuset, idag till en film om mig som Stig Svensson jobbar med, igår för en "delegation" från Namibia bestående av två unga tjejer (de vuxna ville shoppa eller vila). Kulturkrock?-nej de var förtjusta och intresserade av musiken, huset och inte minst den nya oerhört flotta utställning, som har vernissage i morgon 31/1. Jean Bolinder i Skånskan skrev om "okonstens tid "och att folk knappt ens kommer till vernissagerna i Höör. Dock, snart är det Konstgillet Mittskåne och Amatörutställning. Då kommer det publik. Folk står i kö för att lämna in sin konst i kulturhuset, men är tydligen ointresserade att ta sig en titt på pågående professionella utställning. I mina svarta stunder tycker jag mig märka något liknande bland amatörmusiker, körsångare, musikstuderande - själv vill man musicera, gärna framträda och bli beundrad . Men att gå och höra, se, lära och bli inspirerad av verkliga mästare ...nej tack. Detta smått föraktfulla ointresse och brist på nyfikenhet för verkligt krävande konstnärligt kunnande är trist, och kanske svenskt?

Men så illa är det väl inte i Höör? Du kommer väl till Konstföreningens nya utställning? Och du som vill ha en stark, intim musikupplevelse: till kvartettspel på högsta nivå nästa söndag? Den danske kvartet är nu känd i metropoler som New York och London för sitt hänryckande spel. Vann första pris och 4 specialpriser alldeles nyss i en stråkkvartettävling i London. I Anders med sin akustik kommer denna musik till sin rätt. Man träffar trevliga och intressanta människor , och det serveras hembakt i pausen.