Novembertankar om stråkmusiker m m

Hur gick det med ”den danske strygekvartet?” (Se förra bloggen) Jag säger bara: världsklass, fantastiskt, god-andäktig-jublande publik, stor upplevelse och en lisa för själen. Det behövs i dessa dystra tider, då Sverigedemokraterna skär pipor i vassen och man får kommunalråd och bybor på halsen om man vill hysa flyktingbarn som tillfälliga gäster, åtminstone om man har har sitt hus i Vellinge. Nåja – de flesta i Vellinge tycks enligt en dagsfärsk undersökning ha en mer människovärdig inställning. Den så kallade ”tysta majoriteten” är kanske bara en högljudd minoritet. Trösterikt.

En av våra främsta på kammarmusikens område, Meme Åkesson, avled nyligen. Hon hade stark anknytning till Höör, där hon bodde sina första 15 år. Hon gav sedan flera minnesvärda konserter här – bland annat en unik maratonkonsert med Bachs alla sex partitor för soloviolin.. Vi minns henne som solist, med sin orkester Cappella Lundensis (en hisnande tolkning av Vivaldis Vintern!) och med vår egen Kammarorkester, och med sin stråkkvartett. Hon var både stark och ömtålig, idérik och samvetsgrann, temperamentsfull och känslig som konstnär och människa. Hon hade svårt att tolerera, och kunde inte vara likgiltig inför orättvisor, vrånghet, dumhet och elände, och det är djupt tragiskt att hon är borta.