Wien - Sverige - Jussi

Snabbvisit till Wien med storfamilj: svärdotter Kanerva spelade två stora utsålda och bejublade konserter med barockorkestern "Concerto Copenhagen" i Konzertsaal och vi upplevde Sjostakovitj och Messiaen i den berömda Musikverein. "Coco" består förresten just nu av övervägande svenska musiker. ("Coco" räknas som Danmarks främsta exportvara inom klassisk musik. Hur många av dess medlemmar skulle få bosätta sig i Köpenhamn?). Wien satsar verkligen på kultur och det tycks löna sig: utsålda konserthus, operor och teatrar varje dag, skolklasserna vandrar iväg till konserter, barn leker i välskötta lekplatser. I Sverige ska vi nu fira Jussi Björling 100 år, men hur? Nordegren i P1 gör i alla fall ett försök, men vilken anskrämlig signatur! En egentligen ganska elak karikatyr bestående av ett omusikaliskt hopkok på några av Jussis höjdtoner. Idag följde sedan en intervju med Borlängesonen och popartisten Carl Norén med frågor som "tvingades du sjunga ´till havs´" - det lät som om man bra gärna velat höra Carl säga att Jussi stått honom upp i halsen. Det kan vara skönt med svensk vanvördighet och anspråkslöshet, men måste det alltid vara så ytligt och måste man ständigt racka ner på den klassiska musiken? Vad är det för fel med att sätta sig in i den, tycka om den, t o m älska den? Och vara tacksam för Jussi Björling.