stora musiker som lämnat oss

I förra bloggen skrev jag om Meme Åkesson. Två världsartister som gjort musiklivet i Höör stora tjänster, har nu också lämnat oss. Nyligen avled plötsligt Erik Saedén, som framträdde som Peer Gynt i Höör 2001. I går gick Elisabeth Söderström bort 82 år gammal. Hon var ett av de verkligt stora sopranerna, berömd världen över för sin sköna och mycket personliga röstklang, för sina alltid inträngande och känslostarka tolkningar, sin enastående skådespelarkonst och sin otroliga mångsidighet, bland annat behärskade hon ett stort antal språk. Jag träffade henne flera gånger i Laholm där hon gjorde flera gästspel under 50 och 60-talen, och det var lika spännande och vibrerande festligt varje gång. Senare fick jag göra några konserter med henne , bl a en i Höör 1989 till förmån för kulturhuset Anders. Efter den konserten var det en anspråkslös eftersits i musikskolans då ytterst primitiva kök. Sedan ställde sig Elisabeth vid diskbaljan – chosefrihet och anspråkslöshet utmärkte denna ”operadiva” och var en del av den charm och glädje hon spred omkring sig.

Novembertankar om stråkmusiker m m

Hur gick det med ”den danske strygekvartet?” (Se förra bloggen) Jag säger bara: världsklass, fantastiskt, god-andäktig-jublande publik, stor upplevelse och en lisa för själen. Det behövs i dessa dystra tider, då Sverigedemokraterna skär pipor i vassen och man får kommunalråd och bybor på halsen om man vill hysa flyktingbarn som tillfälliga gäster, åtminstone om man har har sitt hus i Vellinge. Nåja – de flesta i Vellinge tycks enligt en dagsfärsk undersökning ha en mer människovärdig inställning. Den så kallade ”tysta majoriteten” är kanske bara en högljudd minoritet. Trösterikt.

En av våra främsta på kammarmusikens område, Meme Åkesson, avled nyligen. Hon hade stark anknytning till Höör, där hon bodde sina första 15 år. Hon gav sedan flera minnesvärda konserter här – bland annat en unik maratonkonsert med Bachs alla sex partitor för soloviolin.. Vi minns henne som solist, med sin orkester Cappella Lundensis (en hisnande tolkning av Vivaldis Vintern!) och med vår egen Kammarorkester, och med sin stråkkvartett. Hon var både stark och ömtålig, idérik och samvetsgrann, temperamentsfull och känslig som konstnär och människa. Hon hade svårt att tolerera, och kunde inte vara likgiltig inför orättvisor, vrånghet, dumhet och elände, och det är djupt tragiskt att hon är borta.